Wtf, wtf, wtf, wtf?! Ursäkta mitt fula språk men wtf? I bland stöter man på människor som man bara inte kan förstå sig på, right? I dag "träffade" jag herr jag-har-aldrig-fel och jag trodde jag skulle smälla av. Blev uppringd halv nio i morse, dolt nummer - gillar inte det men svarade ändå.. Jag fick veta att jag skulle komma på informationsmöte klockan fem på ett företag som jag sökt ett telemarketing jobb på, ett litet företag med några få arbetare - jag hade kikat på platsannonsen och där stog det 12 platser, ganska liten chans att komma in då man helst skulle ha erfarenhet av detta och en avslutad gymnasieutbildning. Olive hade sökt samma grej så vi gick dit, det var typ två där när vi kom och alla som jobbade där verkade superchill - sjukt najs helt enkelt. Vi satte oss ner och ungefär klockan fem så är vi typ tjugo pers, både utanför och innanför rummet - alla fick inte plats. Då kommer en man in som är vd för företaget, ropar upp alla och börjar sedan förklara varför vi är här....

Jag trodde personligen att vi var där för att få en introduktion av arbetet som skulle sträcka sig in i sommarlovet men icke. Vi för en gruppintervju, han sa att han inte orkar intervjua tjugo personer för att sedan hitta en eller två som duger. Han ställer lätta och svåra frågor till var och en, klarar du inte en kan du lika gärna hålla käften - det var din chans att visa vad du kunde. En bit in i detta skrämmande möte frågar VDn mig, Olivia och en annan tjej som hette Elin om "ICA bryr sig om sina kunder?". Alla tre svarar Ja. Vi får inte förklara vårt svar eftersom att "alla frågor är ja-eller-nej-frågor" han hånflinar åt oss och kallar oss lättlurade, till mig säger han att jag är en utav de mest blåögda personer han någonsin träffat. "Men köttfärsen då? Brydde sig ICA där?" säger han med en extremt nedlåtande och hånfullton. Elin säger att utan sina kunder är inte ICA något, VDn frågar mig om jag köpt något i veckan - jag muckar lite och säger att det är faktiskt bara måndag. Får ett elakt skratt till svar och han säger "Förra veckan då?". Han spänner ögonen i mig och vill nästan säga "bäst för dig att du har handlat", jag lyckas klämma fram "ett par byxor på H&M". Han vänder sig om till en annan kille, som var där för ett coaching jobb och kände förmodligen att han var överlägsen oss andra, och frågar "Blev hon lurad?" hans svar blev "Haha, Ja-a.. Hahaha!" Så här fortsatte det i en timme. Han skriker till alla att "Vakna nu för fan, det här är ett riktigt jobb - svara på mina frågor" och vänder sig till mig och säger "Om någon skulle kalla dig för hora skulle du börja gråta här inne och du [en annan kille] skulle börja gråta ute på gatan - killar gråter inte bland andra".

När allting äntligen är slut så säger han att man ska anmäla sig till en utbildning, 12:00 - 20:00 på fre eller sön, om man vill fortsätta. Man skulle smsa innan 21:00 i kväll - fuck no säger jag bara, inte värt det om man inte komer trivas på jobbet och sluta på direkten. Jag kan faktiskt skriva att en chef ska ha två roller, läser ju ledarskap i skolan, en vän och en ledare. Men han hade bara snappat upp den här diktator-över-världen-stilen. Visst han hade säkert rätt i att försöka pusha oss men inte över gränsen.

Natti, natti!