För att kunna forma bloggen som man vill och få den att spegla sig själv så tror jag att det handlar om att ha en nisch. Dessutom är det nästan ett måste om man vill höja sitt läsarantal. Ta till exempel Elin, en tjej man inte kan ha missat - det är hon som gör gissa bloggerskan. Att illustrera är alltså hennes grej. Fler nischcer (eller kategorier) är till exempel mode eller foto. Om man ska hitta sin nisch måste man tänka på om någon skulle kunna fastna för din blogg och komma tillbaka till den, för jag erkänner något som nästan alla bloggare tycker: Man vill ha så många läsare som möjligt, man vill att folk ska läsa det man själv skriver - man vill skriva "till" någon. Jag skulle nog inte skriva om jag inte visste att mina vänner läste bloggen. Då skulle jag köpa penna och papper och skriva en ordentlig dagbok i stället.

Jag kan inte hitta min nisch. Jag har inga stora passioner som är användbara... Inget hemskt eller underbart har någonsin hänt mej. Visst cancer, men man kan inte köra på det hur länge som helst (fast i skolan kan man det, om man försöker vara lite ynklig och se vek ut) och till slut blir det tjatigt - man tappar innebörden. Jag tycker i alla fall att det är tråkigt när folk nästan skyltar med sina sjukdomar för att få empati och, i det här fallet, läsare. Visst jag har läst gripande bloggar men det finns folk som, kanske inte i just bloggar, äcklar mej - visst jag tjatar i bland om det men mest använder jag det som en grej som man kan byta till sej saker med. Nu när det hemska är över kan jag ju bara utnyttja den till fullo, right?
Smarta flickor glider på räkmackan. - moahaha, mitt eget påhittade motto!

Ett äkta inlägg! :D
/S.